Jag såg en bild där en bekant beskrev sin tacksamhet och insåg att detta var kopplat till att den andra söndagen i oktober är Tacksägelsedagen enligt kristen tradition.
Denna gång inföll denna dag på höstens hittills vackraste dag då solens strålar sipprande ner mellan skogens färgglada löv i gröna, gula och röda toner. 🍂
Det fick även mig att begrunda vad jag vill utbrista ”Tack!” över. Det fick mig att flytta fokus från allehanda grubblerier till sådant som är livets ljuspunkter.
- Min älskade lilla familj och tiden som jag får spendera med min knappt 1-åriga son som upptäcker sin första höst och min käre man som är ett ankare när jag svävar iväg.
- Min kropp och min hälsa som låter mig ta befriande springturer med nya löparskor på fötterna och ett Lidingölopp år 2020 i sikte.
- Mitt driv som gör sig påmint även i de allra tröttaste stunder och som nu har gjort att jag har två processer igång som kan leda till varsin ny tjänst efter nyår och föräldraledighet.
- Min stora familj, min barndomsgård och vårt husprojekt som är i rullning på allvar och som gör det möjligt att innan jul åter andas lantluft och låta hemmets saker få mer utrymme och sin egen plats.
- Mina vänner som har lust att ses såväl till vardag som till helg, som vill samtala kring livet och njuta afternoon tea, som kan dela föräldraskapets och den blotta existensens funderingar.
Tack! 🙏